Luigis Mansion 3 är den nyaste versionen i serien Luigis Mansion sedan version 2, Dark Moon, släpptes till Nintendo 3DS år 2013. När spelet släpptes till halloween i år så köpte jag det på releasedagen. Tanken med mitt inköp av spelet var att jag och min man skulle kunna spela det tillsammans på vårt Nintendo Switch, då det framgick att det hade ett multiplayer-läge. Det fanns som alternativ i spelet men man kunde inte använda sig utav det förrän efter ungefär tre timmars spelande i singleplayer-läge.
Spelet går ut på att den otroligt lättskrämda Luigi ska rädda Mario och deras vänner som har blivit kidnappade av spöken i det stora hotellet. Med hjälp av sin gedigna dammsugare så ger sig Luigi ut på spökjakt för att rädda sina vänner. Genom spelets gång så får Luigi nya uppgraderingar till sin dammsugare som hjälper honom med nya problem och utmaningar.

Hotellets 17 våningar innehåller alla en ny bana med ett nytt unikt tema och design som gav nya hinder och ibland nya typer av motståndare vilket höll spelet spännande och höjde pulsen genom hela speltiden då man aldrig riktigt visste vad som skulle kunna hända. Den genomtänkta spelgenomgången gjorde att man ständigt behövde komma på nya strategier för att kunna lösa alla olika våningars problem och kunna fånga in alla spöken.
Effekterna och designen genom hela spelet var genomtänkta i allt från hur sand ser ut och beter sig till hur alla olika våningars teman blir nytt och spännande. Spelet handlade om så mycket mer än att bara besegra spöken och rädda Luigis vänner, man fick samla på sig mynt och pengar, förstöra saker, använda Luigis alla funktioner på sin dammsugare, samla in olika sorters kristaller per hotellvåning som blev svårare att svårare att hitta ju högre upp man kom i hotellet. För att hitta många utav dem så var man tvungen att verkligen tänkta till, komma på nya knep och vissa av dem var gömda på väldigt ologiska ställen.

Hade man dock inte hunnit fånga in alla olika spöken i hotellet eller alla kristaller innan sista bossen så kunde man inte gå tillbaka och ta dem. När bossen är slagen så är spelet slut. I efterhand så kändes spelet lite kort och jag hade uppskattat en lite längre story så att man hade kunnat få lägga ner lite fler timmar på ett spel som ändå kostar 599 kronor. Man kunde samla in väldigt mycket pengar med hjälp Luigis trogna dammsugare men det fanns inte så mycket att spendera sina pengar på, så man avslutar spelet med väldigt mycket pengar över.
Trotts detta så tycker jag verkligen att spelet var värt sina pengar och det var lika roligt att spela tillsammans som att spela själv eller att bara titta på om min man spelade. Det gjorde så att man var tvungen att tänka till och se detaljer, höjde pulsen och var nytänkande. Designen genom hela spelet var väldigt vackert gjort och jag uppskattar all eftertanke från skaparna. Helt klart ett genomtänkt och roligt spel för hela familjen som jag rekommenderar!
